Gotlands läns nya tidning – 24 september 1863, sida 1

1 ————— g2)! —— —— —-—— Emellertid fick man redan på landstingets första dag ej alltid erfara förhandlingar af den fullkomligaste fam drägt, ty fnart hördes alltför ofta uttrycken landtboar och stadsboar, landsbyggden och staden; och då frågan om landstingsmännens antal för framtiden behandlades, afgjordes saken få, att Wisbyboarnas antal i landstinz get blef ändå något mera underlägset, eller 20 lands tingsmän antagna för landet och 6 för staden. Nedan detta war föga billigt handladt. Men man tycktes ej gjort fig en redig föreställning om begreppet af en stad med dess politiska och sedliga wigt såsom en nödig mer delpunkt för samfundslifwet. Man fan neml. ej tänka fig en större rörelsens liflighet i handel och wandel, od ling i högre mening och statsbegrepret fullt utweckladt om ej på en ort, der menniskorna wistas tätare tilljams mans och få tillfälle att genom ständig beröring nöta bort ensidigheten, förmildra sederna och uppffärpa alla fina andliga krafter och själsförmögenheter till fullfoms lig medborgerlighet. Endast städernas samboende folfz mängd fan utweckla ett sådant förhållande — detta fan ej ske utt socknen, på landsbyggden —, allenast i en stad kunna större kapitaler, flere förmågor i alla affe enden, allmänneligare föreningar famt de offentliga ftrelsekrafterna och samhällswårdande anstalterna finnas samlade, såsom större skolor, sjukhus, banfinvättningar, m. m., samt de offentliga embetswerken, m. e. o. hela landskapets styrelse: och wisserligen behöfwer hwarje kropp ett hufwnd. Skulle nu landtboarna genom en skadlig ensidighet Hellre hårdt anwända sitt öfwertag i lands tinget, eller röfte-öfmermattens näfrätt, än taga och gif wa skäl i de pågående förhandlingarne, få tro wi säkert, att de, då de sålunda nedsätta stadens anseende och häms ma hennes utweckling, dermed werlligen skada både lans dets och stadens wälförstådda fördelar. Men bort med alla tankar af ensidighet och alla kortsynta sträfwanden för blott enffild fördel, landets och stadens! Och må man ej of någon sorts fäfänglighet leda fig sjelfwe elz fer andra bort från landstingsimättningens ädla mål, fom är att i ostörd enighet genom lugna, partifria och wälbetänkta rådslag i allt befordra Fäderneslandets her der och allmänt wäl. Äfwen Pandshöfdingeembetets wackra förslag om ans tagande af en längs och stadsbyggmästare voterades os blidkeligen full of samma ensidiga parti. Detta utflag, tyda wi, war ej blott en oartighet mot landsh. emb:t (hwars första wälwilliga förslag det war), utan och till ftor skada för Gotland i allmänhet. Ty ehuru man pås stod, att staden of en sådan tjensteman skulle få den största fördelen, tro wi alldeles toertom: Wisby har wisserligen en mängd hus, men blott en enda kyrka och några märlliga ruiner, (som ock kunna behöfwa tillsyn), då landsbyggden deremot har ett widare större antal enskilda bostäder, hwilka i en få byggnadslysten ort som denna och med stigande wälmåga snart fordra upplys stare byggnadsrad, samt dertill Klinte och Slite, som redan äro små städer och alltmer tillwäxa, hwartill fom ma några och nittio ämm sköna kyrkor, af hwilka dock många äro bofälliga och fom för folföfningen snart tarfwa utvidgning och ombyggnad, då det för landsbyggden blir ganffa kostsamt att för hwar gång hemta behöfliga råd, ritningar och byggmästare från fasta landet. Sås fom en mellanlänk mellan K. Ofw.-Intendents-embetet och de byggande församlingarne är derföre en bildad fäns-arkiteft en ytterst nödwändig person. Afwen om detta förslag yttrade fig juft ej många landtboar, nen röstade få mycket tätare. Men olyckan härwid mar wäl att man först måste afgöra om stadens och landsbYyggz dens olika lönebidrag till den nya tjenstemannen. — Wid Landsh. embetets nästa förslag, fom war det sista för dagen, eller om anställande af en djmläkare till jemte den förre, yttrades snart att ej någon skadlig inlitz tring i beslutet mellan staden oc landet då skulle upp: fomma, ehuru det war upplyft att landsbyggden har mer än omkring 65 gånger få mycket boskap fom Wisby; men stadsmännen woro derwid dock ingalunda obilliga, och det beslöts att målet skulle först genom en särskild fonnmitte utredas. (Forts. — Wid Upsala universitet hafwa umder nn slutade examensperiod Gotländningarne C. O. E. Fäåhrans, J. P. B. Sundahl, J. D. W. Moberg samt N. H. M. Lutteman aflagot examina till fammars och rälenskapswerken. — Mukarna HHgns nn After HA måra stadsaator.