Gotlands läns nya tidning – 17 september 1863, sida 4

tid allt åter blef tyst och stilla, hade de snart insomnat igen. Fram emot morgonen, då dagen började gry, hade de likväl ånyo blifvit väckta af buller i huset. De hade lyssnat. Det föreföll dem, som om något tungt blifvit nedburet utför trappan af två personer. De hade dervid hört doktorn och kusken sakta samtala med hvarandra. Detta hade söranlåtit dem att icke stiga upp, fastän nyfikenheten och det ovanliga i allt detta icke tilläto dem att ånyo insomna. De personer, som burit det tunga föremålet, hade aflägsnat sig dermed till husets bakport, samma dörr, som ledde till stallet och uthusen. En ensam person, hvilken de trodde hafva varit doktorn, hade kort derefter återvändt och gått uppför trappan. Nen redan efter några minuter hade han ännu en gång gått ned, men då åtföljd af en annan person, som gick med mycket tysta steg. Något ord hade icke blifvit vexlat. Äfven dessa personer tycktes hafva begifvit sig till bakporten. Men nu kunde de icke ligga längre. De stego genast upp, klädde sig hastigt och hade knappt slutat dermed, förrän det knackade på deras dörr. De hade öppnat. Deras husbonde hade då stått derutanför, fullständigt resklädd. Han hade åt dem öfverlemnat skrifvelsen med det nyssnämnda uppdraget. Han hade tillagt, att han om fyra eller fem dagar skulle komma tillbaka. Han hade endast sett blek ut, eljest hade de icke märkt något ovanligt hos honom. Han hade derefter hastigt lemnat dem. Innan de ännu knappt hunnit besinna sig, hörde de