Gotlands läns nya tidning – 17 september 1863, sida 3

pligten och äran af mig. Jag kunde icke handla annorlunda. Må nu hända hvad som helst. Jag underkastar mig allt! Presidenten öppnade sessionen. De tolf edsvurne fingo framträda och aflägga eden. — Ert namn, anklagade? — Hugo Brand, svarade den tillfrågade med lugn, stadig röst. — Er ålder? — Trettiotre år. — IIvilken lära bekänner ni? — Den evangeliska. — Ert stånd? — PUraktiserande läkare. — Ar ni gift? — Ja. — Har ni några barn, födda under ert äktenskap? Ett drag af smärta öfverfor den anklagades ansigte, men han svarade dock lika lugnt som förut: — Ja, en flicka. Presidenten lät föreläsa anklagelsen. Den afhördes med den spändaste uppmärksamhet. Brottet, hvarom frågan handlade, hade försatt hela trakten deromkring i uppståndelse. Intresset hade stegrats ännu mer, då det blef bekant, att ett visst hemlighetsfullt dunkel omgaf hela händelsen, och då man till följe af embetsmännens stränga tystlåtenhet icke hade kunnat utröna beskaffenheten af denna hemlighet. ÄAnklagelsen lydde sålunda: