Gotlands läns nya tidning – 17 september 1863, sida 2

tidlig; så begaf han sig dock med ett särdeles strängt allvar till sin plats. Samtliga embetsmännen hade nu ankommit. Den förste rättstjenaren afvaktade presidentens befallningar. I salen herrskade djup tystnad. — Den anklagade införes, besallde presidenten. Rättstjenaren lemnade salen. Allas blickar följde honom och fästes derefter på den dörr, genom hvilken han skulle återkomma med den anklagade. Efter få minuter öppnades dörren. kättstjenaren återkom och bakom honom gick den anklagade. Bakom den anklagade såg man två gendarmer inträda i salen. Efter honom kom advokaten. Alla intogo sina platser: Den anklagade på de anklagades bänk; gendarmerna bakom och advokaten framför honom. Ett sakta mummel hade ofrivilligt uppstått bland de församlade. — Iluru blek och eländig han ser ut! sade man från alla sidor. — Iluru förfallen han är; man kan icke känna igen honom längre! sade de som kände honom. — Hvilken vacker karl! hviskade damerna till hvarandra. — IIvilket ädelt, stolt ansigte! sade flera röster. — Och den mannen en mördare! Mumlet afbröts.