Gotlands läns nya tidning – 3 september 1863, sida 4

Uon hade icke medtagit något ljus, för att icke förråda någonting derute. Hon lade sig på soffan. Utmed soffan stod ett litet bord. På bordet brann en lampa. Hon tog en uppslagen bok i handen och låtsade sofva. På detta sätt inväntade hon sin man. Då han fann henne på detta sätt, måste han tro, att hon insomnat under läsningen. En pendyl visade half elfva. Förbryterskan hade tänkt på allt, men icke på barnet i kaminrummet. Hon hade helt och hållet glömt sitt barn! Emellertid öppnades porten. De vakande tjenstflickorna hade hört bullret af den hemkommande vagnen och skyndade att insläppa sin herre. Med klappande hjerta låg frun på soffan och försökte låtsa att sofva. Hennes mans steg hördes i trappan. Hon förnam dem med ångest och förskräckelse. Salongsdörrarne öppnades. Hennes man stod i dörren. Ilon måste öppna ögonen, churu blott omärkligt, för att kunna betrakta honom. Men hon förmådde knappt tillsluta dem igen. Han stod der blek och med sammanpressade läppar. Hans mörka blick sökte omkring i rummet. Han upptäckte slutligen henne. (Forts.)