Gotlands läns nya tidning – 3 september 1863, sida 4

En vagn kom verkligen ditåt och stannade utanför porten. — Min man! utropade frun. — Vi äro förlorade. Gå, gä! Officeren flög till fönstret. De hade tillstängdt det. Han ville öppna detsamma. — Intet buller! förmanade frun förskräckt. Han öppnade det sakta. — Lef väl! utropade han. — Au revoir! Han ville just sätta ena foten i fönstret, för att begifva sig samma y äg som han kommit. Han drog sig hastigt tillbak a från fönstret. — Någon står der nedanför. — Gud i himmelen! Hvad nu? — I trädgården kan jag icke komma. Finnes ingen annan utväg? — Ingen. Nedanför omedelbart vid trappan, vaka pigorna. De höra hvarje steg. — Fördömdt. Ej heller något gömställe? Hon besinnade sig. — Kom! sade hon derefter; — gå in i min mans emottagningsrum. Han går icke mera dit in i qväll. Fönstren ligga utåt gatan. Tätt utanför detsamma står ett kastanieträd. Sed: in, då allt blifvit lugnt, kan ni med säkerhet asligsna er. Hon hade fattat hans hand. Hon förde honom genom en sidodörr in i sin mans arbetsrum, och derifrån i det angränsande emottagningsrummet. Derstädes lemnado hon honom. Hon återvände skyndsamt in i sitt rum.