Gotlands läns nya tidning – 27 augusti 1863, sida 4

— Jag kallas här till en sjuk, som bor tre mil härifrån. — Du far väl ej förrän i morgon? — Jag måste genast begifva mig å väg. — På natten? — Patienten sväfvar i största fara. — Stackars Hugo, du har ju mödat dig hela dagen! — Det åtföljer alltid läkarens kall. Han befallde betjenten, som tillika var hans kusk, att genast spänna före. Frun lät hastigt framduka aftonvarden. De njöto den tillsammans. Återföreningen i ny kärlek kryddade den. Kusken anmälde att det var förspändt. Doktorn måste uppbryta. Han kysste sitt barn synnerligen ömt, väl tre, fyra gånger. — God natt, älskade Natalia. Barnet besvarade lika hjertligt hans kyssar. — Vårda noga detta barn åt mig, Emilie! — IIvarför säger du så? — Jag vet det icke sjelf. Låt det icke drabbas af någon olycka! Han omfamnade sin hustru. — Farväl! I morgon är jag åter här. Gud vare med er! — I morgon således! Farväl, min bäste, min ende Hugo! i Hon grät ännu en gång vid sin mans hjerta.