Gotlands läns nya tidning – 13 augusti 1863, sida 3

minne af ditt barn denna blomma, som du så mycket älskade och som jag för dig uppdragit. Bed för din dotter som står ensam och värnlös, tryckt af stora sorger, och som icke vet hvart hon i morgon skall luta sitt hufvud. En ström af tårar fuktade träkorset, som utgjorde grafkullens enda prydnad. Djupt rörd drog sig Adelaide, lika obemärkt som hon kommit, tillbaka och lät hos hyresvärden skaffa noggrannare underrättelser om blomsterhandlerskan. Nästa dag, under det Caroline var sysselsatt att inpacka sitt bohag, inträdde värden till henne. Hvad gör ni? frågade han. Ni tillsade mig ju i går att afflytta. , Visserligen, men blott i den händelse ni icke betalte hyran; jag har ju nyss fått den i förskott för två är och medför nu qvitto derå.4 Ilan lemnade rummet, der Caroline stadnade, mållös af förvåning. Gåtan skulle dock snart blifva löst. En rikt galonerad betjent inträdde och öfverlemnade ett bref, som innehöll 200 lonisdorer och följande rader: ,Mamsell, utom Guds öga hafva äfven tvenne andra ögon sett er i går, då ni lade rosen, med hvilken jag hade ämnat pryda mig på min bröllopsdag, på er mors graf, under beslut, att heldre föredraga de hårdaste försakelser än att försumma denna fromma barnapligt. Äfven jag har en mor, som jag vördar, och jag förstår derföre att värdera er handling. Tillåt mig derföre att lemna