Gotlands läns nya tidning – 30 juli 1863, sida 2

sörja för sina hemmavarande. Hur är det då möjligt att de kunna bekymra sig om något annat. Och inte sannt, dina nya kamrater kalla dig broder, Blomberg? En skön broder, det måste jag säga! Att gå dit och taga på sig ett förkläde som en kock; för så måsten J se ut. Jag skulle bara vilja veta hvad förklädet skall vara till. Det måste då inte just vara frågar om något så serdeles anständigt. Jag ville bara önska att jag finge vara kung några dagar. Då skulle jag rätt snart göra slut på frimureriet och allt dylikt strunt, det vet jag. Nå, Blomberg, inte ska vi nu bli oense för så litet. Huru? Du mår väl inte illa? Felas dig något? Hvad för slag? Ligger du och skrattar? Men jag tror jag är inte rätt klok, som bråkar mitt hufvud så här för din skull. Du vill således inte meddela mig hemligheter, eller hur? Nå, Blomberg, du vet att det skall gå långt innan jag blir het. — Inte som om jag just beky mrar mig mycket om sjelfva hemligheten; nej, jag vill inte ge en vitten för den, det är i alla fall bara dumheter. Det är inte hemligheter som gör mig ledsen, utan den missaktning, Ålomderg, den uppsåtliga förolämpning en man tillfogar sin fru, när han behåller något för sig, som hon inte får veta. Man och hustru, de tu äro ett. Men jag kan undra hur det skall gå för sig, när mannen är frimurare, när han förvarar en hemlighet, som nödv ändigt söndrar honom och hans fru.