Gotlands läns nya tidning – 16 juli 1863, sida 3

Nästa thorsdag skall du upp i rätten och besvärja din fordran: men naturligtvis kan du då inte gå dit. Utan paraply lär du inte gå. Sökert mistar du bela summan; ty den är inte så stor som skadan, om du förderfvade dina kläder. Folk, som låna ut paraplyer, kan gerna förlora sina fordringar; det är just rätt åt dem. Jag kan undra hur jag skall komma till mamma utan paraply. Åh, du skall inte säga, att jag har sagt att jag prompt vill gå: det har inte att göra med det, alldeles inte. Hon skall tro att jag inte bryr mig om henne, och således lära vi gå miste om det lilla arf vi annars kunde få, — bara för det vi inte ha något paraply. Och barnen, de stackars barnen! De bli lungvåta inpå kroppen; ty hemma få de inte bli, skolan få de inte försumma. Ty hvad de der få lära, lär väl ungefär bli allt hvad deras herr far en gång lemnar efter sig åt dem. De måste gå i skolan. Du skall inte påstå, att jag har sagt, att de inte skulle gå dit. Vet du, en engel kunde mista tålamodet med dig, Blomberg. De skola bestämdt gå i skolan, kom ihåg det! Och om de förkyla sig till döds, så är det inte jag som är skulden dertill: jag har inte lånat ut något paraply. — — Andtligen, skrifver Blomber insomnade 7) bol , 3 r jag och drömde, att himmelen förvandlades till blått kattun, spändt på fiskben, att med ett ord hela verlden gick omkring under ett ofantligt paraply. — —