Fru Blombergs sparlakanslexor. Fritt efter Douglas Jerrold. Corts. fr. föreg. N:o.) Fjerde lexan. (Blomberg har lånat en bekant familjeparaplyet.) Det är nu det tredje paraplyet som vi mist seen i julas. Hvad du skulle ha gjort? Du skulle ha låtit den gode mannen gå hem i regnet — hur annars? Det var just inte så mycket att förderfva på honom, tänker jag. Han hade kunnat förlylat sig? Jag tyckte att han inte såg så ut. Och dessutom hade det i alla fall alltid varit bättre om han fått snufva, än att vi skulle mista vårt enda paraply. Hör du hur det regnar, Blomberg? Jag frågar: hör du hur det regnar? Så sannt jag lefver, är du inte en sjusofvare! Ilör du inte hur det smattrar på fönstret? Åh, du kan gerna låta bli att förställa dig. I ett sådant Ilerrans väder är det omöjligt att du kan sofva. IIör du, frågar jag. Ah, visst hör du det. Just ett skönt väder, som nu varat åtminstone i sex veckor, så att man icke kan ta ett steg utom dörrn. Nej, Blomberg, säg inte att jag är tokig. Förolämpa mig inte. Skall han skicka tillbaka paraplyet? Man kunde tro att du kommit till verl