ut med dig! Säkert inte jag, inbilla dig inte det. Kom då aldrig nära mig! Just vackra saker som männen vänja sig vid i sådana klubbar! Der är t. ex. Pinnqyvisten. Den var förut en rätt beskedlig man, och nu hör jag att han redan mer än en gång örfilat sin fru. Han är också med i Fältlärkorna. Förmodligen vill också du snart börja örfila mig! Men försök bara inte, Blomberg! Jag säger dig, försök inte! Det är visst godt och väl att du säger att det allsicke är din afsigt; men jag upprepar det ännu en gång: försök bara inte. Det får du ångra ända till din sista stund. Att sitta fyra timmar på källaren! Jag kan allsinte begripa, hvarifrån männen alltid få ämne till att tala om, när de inte ha sina hustrur med. Just så mycket förstånd är det naturligtvis inte i deras samspråk. En riksdaler i veckan! Och sörpla i sig en massa med toddy, så att en båt kunde simma i det och dertill bolma som en ångbåtsskorsten! Och jag, som inte kan skrapa tillsammans så mycket att jag kan köpa ett par alnar kattun för det. Det är verkligen både synd och skam, Blomberg. Synd — och — skam. ,Och här, anmärker Blomberg, ,här insomnade hon, gudilof, ändtligen. (Forts.)