Gotlands läns nya tidning – 2 juli 1863, sida 3

nen, kunde du gerna för mig resa i förderfvet, och jag skulle inte ens göra mig den mödan att spilla ett ord på den saken; men — herre Gud, om du åtminstone kunde gå någonstans, der det röks god tobok! — men jag kan inte glömma, att jag är deras mor. Åtminstone skola de icke bli alldeles ensamma i verlden. Källare! Ännu har det aldrig händt, att en karl, som gått på källaren, inte dött som en tiggare. Och hur lära inte dina supbröder skratta, när de få läsa ditt namn i tidningen; ty så måste det gå. Din handel råkar i förfall; ty hvilken solid menniska vill köpa leksaker för sina barn af en fyllbult? Du är ingen fyllbult? Nej, inte ännu; men du kommer att bli det, och det är alldeles detsamma. Du har börjat med att stanna ända till klockan tolf; småningom blir det hela natten. Men inbilla dig aldrig, Blomberg, att du nånsin får portnyckeln. Jag känner dig. Ja, du skulle göra alldeles som Schönmark. Hur gjorde han bara förra onsdagen? Klockan fyra på morgonen läste han upp porten och förde sin supbror Utterqvist hem med sig. Hans beskedliga fru vaknade klockan sex och fick se Schönmarks smutsiga stöflor stå vid sängen. Men hvar fanns han sjelf, den eländiga menniskan? Jo, nere i salen satt han och drack ännu mer. Ja, sämre än en röfvare, som bryter sig in midnattstid, hade han stulit nycklarne ur sin frus ficka — ack, hvad den arma varelsen får utstå! — och fallit öfver bränvinet.