var hans korta befallning. Hvar ligger Waldorf?4 tillade han, vändande sig till ett af dessa nyttiga kreatur, som alltid äro färdiga att agera tolk och vägvisare åt fienden i deras eget land. Det är en by, som heter Ober-Waldorf, och ligger öfverst i en liten dal till venster. NittelWaldorf ligger på andra sidan berget, och UnterWaldorf omkring en half mil längre bort. Marskalken brydde sig ej om att fråga vidare, utan gick till sängs. Blott tio man blefvo skjutne, var det nog. I soluppgången nästa morgon marscherade löjtnant Lamotte med tjugo man öfver de nedtrampade kullarne för att leta rätt på Waldorf. Det var ett obehagligt göra, och ju förr det var öfver, desto bättre. Då de kommit till höjden af en ås med utsigt öfver två eller tre dalar, som genomskuro hvarandra, syntes flera byar genom den kalla dimma som begynt uppstiga. ,Hvar är Waldorf? frågade löjtnånten en bonde, den han under vägen pressat till vägvisare. Der svarade karlen, ,är Ober-Waldorf; och han pekade på en by till venster. Framåt! och femton minuter derefter marscherade fransmännen in i den lilla byn. På en öppen plats mellan kyrkan och byns tvenne ölstugor kommenderas halt, hvarpå officeren sammankallade byns innevånare. Hela byn var redan på fötter, ty det var ej många som sofvit om natten. Gårdagens åskor dånade ännu i deras öron, och uppträden af brand och plundring dansade för deras syn. På löjtnantens befallning