Gotlands läns nya tidning – 4 juni 1863, sida 2

förödelse öfver deras fredliga tegar, der de öfver hundra år i fred inbergat sin gröda, åsågo i stum hjelplyshet huru de tygellösa soldaterne plundrade deras hus och lador. Slaget var förbi, men förödelsens styggelse varade ännu. Genom krutmolnen, som lägrade sig i de djupa dalarne, hörde man, då den ruskiga Oktober-dagen sänkte sig till skymning, från alla håll förtviflans, raseriets eller fruktans verop, besegrades suckar och segervinnares jubel. Davoust (,Hamburgs slagtare4, som tyskarne kallade honom,) inqvarterade sig i ett af de beqvämaste och trefligaste husen i närheten af slagfältet. Härifrån utfärdade han i hast ordres för dispositionen af de trupper han kommenderade, gaf hefallningar för morgondagen och mottog rapporter från sina adjutanter. Han hade just tagit sin kappa och ämnade draga sig tillbaka till ett inre rum för natten, då en ordonans inträdde. Förlåt, herr general, sade han, ,men här är en omständighet som tarfvar uppmärksamhet. Man måste lära detta tyska patrask respekt. Tio soldater at —s kompani vid 4:de infanteriregementet, som hade inqvarterat sig i byn Waldorf (tror jag det var), ha blifvit bortjagade af folket, och ett par af dem äro svårt skadade. Davousts kalla ögon blänkte, och hans mustacher krökte sig likt läppen på en blodhund, i det han vände sig och ett ögonblick stannade på tröskeln. Skicka en löjtnant och tjugo man till byn, välj ut tio af patrasket och skjut ned dem!