ur sin vestficka hastigt upp ett litet guldur med vidhängande kedja. På detta ur, säger du, såg min far, då han på kyrkogården tog afsked af dig? yttrade han, i det han fattade gubbens hand. Ack ja, det är samma lilla vackra ur, stönade den dödsmatte, ,det är detsamma, som han framtog då han efter vårt sällsamma samtal åter skiljdes från mig och sade: Klockan är nu 10; i morgon natt klockan 11, en timme senare än nu, skall jag vänta dig på platsen utanför Michaelspalatset. Var punktlig, ty jag är en man af minuten, och du skall icke ångra att hafva gjort min bekantskap! Klockan är nu 10 — i morgon natt, en timme senare, skall jag möta dig, upprepade kejsar Alexander entonigt, i det han såg på det lilla guldur, som han höll mellan fingrarne. Derefter trädde han närmare inull den gamle och fattade ånyo krampaktigt hans hand. En tung suck arbetade sig fram ur hans bröst. ,Det vari går afton klockan 104, sade han med stockad röst, det var klockan 10, som ezar Paul bjöd dig till sig — och hon har förblifrit 10 ända tills nu Min olycklige far, alltid en man af minuten, hade eljest hållit sitt ord. Då han trodde den elfte timman vara nära, såg han, såsom den för sin trolösa flykt redan arresterade lifhusaren Dimitri har förklarat, på detta ur, som han alltid bar på sig och hvilket är en skänk till honom af franske konsuln. Den elfte timmen af denna fruktansvärda natt