Den sednare trädde genast fram till kejsaren. Framtagande ur sin pelsrock en pergamentsrulle, som innehöll den sedan lång tid tillbaka af ryska adeln hatade czarens afsättningsakt, yttrade han i fast, determinerad ton: ,Sire! jag arresterar er i kejsar Alexanders namn. Blek som döden af förskräckelse och vrede, ryckte kejsar Paul sin sabel från väggen och höjde den till ett hugg mot Subow; men åtta kraftiga armar afväpnade honom inom kort. I förtviflansfull ångest brottades han nu med dem med lejonets styrka: men snart utmattades hans armar. Försvara er icke; då är ni förlorad! ropade Pahlen till czaren, — och tillbakaträngd till en vrå af rummet kastade den förtviflade monarken den sista bedjande och förebrående blicken på honom. Då störtade under brottningen skrifbordet med kandelabern omkull, ljusen slocknade, och i den mörka andetimmen fullbordades det förfärliga dådet. . .. General Benningsen hade kastat sitt skärp omkring ezarens hals och derigenom gjort ett hastigt slut på den förfärliga striden. Paul I, alla Ryssars sjeltherrskare, låg ett lik på de under brottningen söndertrasade mattorna i sitt kabinett. I ett rum nedinunder öfverlemnade sig hans son, kejsar Alexander I, åt den våldsammaste smärta, då den inträdande Pahlens hemlighetsfulla tystnad förkunnade att hans medsammansvurne gått för långt i sin ifver.