Gotlands läns nya tidning – 13 maj 1863, sida 3

— ——————— 26:—r7 W— UAUAUA I ett med hvita och gröna ylletapeter beklädt kabinett i andra våningen af Michaels-palatset brann, på ett af polerade rendjursben och lappländsk martall konstfullt förfärdigadt skrifbord, en silfverkandelaber, som upplyste det af en hvit porslinskakelngn angenämt uppvärmda rummet. På kakelugnsafsatsen stod en rikt förgylld bronsstatyett af franske konsuln Napoleon Bonaparte, hvars store beundrare kabinettets egare tycktes vara, ty äfven rummets öfriga prydnader utgjordes till största delen af målningar och gravyrer, föreställande scener ur den store mannens krigsoch segertåg. Ehuru samtlige möblerne i detta gemak vittnade om deras egares rikedom, felades der dock en enkel, i våra tider nästan oumbärlig möbel, nemligen ett ur. Den man, som herrskade derinne, tycktes vara upphöjd öfver tiden, vara fri från de fjettrar, som den pålägger de dödlige, vara obekymrad om de vexlingar i folkslagens och individernas öden, som hvarje pendelsvängning framkallar. Han satt vid bordet, sysselsatt med att skrifva. Hans gestalt var reslig och välbildad; fastän han ännu stod i blomman at sin ålder, var hans panna likväl fårad, ehuru mera af lidelser än af år; hans mörka ögon hvilade på ett pappersblad, som han hade liggande framför sig; högra handens pekfinger, som var prydt med en grön solitär, i hvilken en bröstbild af franska republikens förste konsul var ingraverad, böjde sig omkring en lång penna, som man satt i hans hand till undertecknande af hans sons förvisning till Siberien....