Man gjorde så full rättvisa åt sångaren och förvånades öfver att dessa underbara toner så länge kunnat vara glömda. Nära femtio år hade förgått, sedan Lidners Stoft, ledsagadt af Bellman, nedlades i dess hvilorum på Adolf Fredriks kyrkogård, då Svenska Akademien lät prägla en minnespenning öfver den så länge förgätna skalden. På denna penning stodo dessa anmärkningsvärda ord: l efterverldens lof föryngrad. Något sednare restes af samma Akademi ett enkelt monument på hans undangömda graf. Finnes det väl någon, som älskar svenska skaldekonsten, hvilken icke önskar vallfärda till Bengt Lidners grift, för att vid densamma egna en suck af deltagande åt menniskan och en tanke af beundran åt sångaren? Svea, 1863. Lom — ——— ———. .—Aon—--——