Gotlands läns nya tidning – 9 april 1863, sida 2

in, bodde en familj, som af nöden bölls fjettrad i hemmet. Vid det sneda och vinda fönstret satt på en trästol utan karm en qvinna, hvars ansigte, blekt och aftärdt, likväl hade ett så mildt och vänligt uttryck, att det föreföll, som om den inre rikedomen af godhet och hängifvenhet förtagit sjelfva armodet dess bitterhet och ingifvit henne en hjeltinnas mod och en engels undergifvenhet. Denna qvinna var iklädd en mörk och sliten kjortel samt ofvanpå en mansrock, som här och der blifvit försedd med lappar af olika tyg. Hon hade på sina knän en flicka om tre å fyra år, som hon sagta vaggade fram och tillbaka, och hvilken hon betraktade med denna ömhet, som blott en moders blick kan återgifva. Då och då flög ett uttryck af oro öfver qvinnans ansigte, då barnet rörde sig och tycktes vilja vakna. Det syntes, att hon fruktade dess uppvaknande. Invid den motsatta väggen stod en säng, på hvars slitna halmmadrass, och betäckt med ett till trasor förvandladt täcke, låg en ännu helt ung man. Ilan hvilade på ena armen och stödde hufvudet i handen, under det blicken stirrade på qvinnan och barnet. Vi vilja ett ögonblick närmare betrakta detta hufvnd och dessa anletsdrag; de förtjena sannerligen en närmare granskning. IIvad likväl icke denna bild eller någon penI na förmår, det är att återgifva uttrycket i hans