Gotlands läns nya tidning – 26 mars 1863, sida 3

(Jnsändt). Samtal mellan TH, Koskiuskos och Carl XII:s ffuggor. Koskiusko: Hör du huru stormen ryter? Carl: Jag hör nordens friska wind. Koskiusko: Ser du hur han böljan bryter, ser du hämdens bleka kind? Carl: Jag ser blod i tidens urna och ser nordens bussar blå, wilja plana ut de skurna ödets runor och gå på. Koskiusko: Stormen kallar mig ur grafwen; stormen rider högt i nord och sar rosor öfwer hafwen, rosor på min fosterjord. Purpurröda slå de samman, som ett stormmoln på det blå och den bleka norrskensflamman wisar wägen den skall gå. Far du wäl! ty striden stiger snart till dig ur österns haf. Carl: Då med swärdskyss jag den wiger till min brud pa blodig graf. Ja, wälkommen stridens bölja; gamla Swea skyr ej dig. Lejoninnans blod skall skölja slagen owäns stoft från fig. Hon kan strida och kan falla der dess owän gatt i qwaf. Manga äro de, — för alla har hon klingor och en graf.