Gotlands läns nya tidning – 12 mars 1863, sida 3

ditt bröd åt den hungriga, aftorka den lidandes tårar och sök att göra så mycket godt du kan mot dina likar!t Detta, mamma, har du så många gånger upprepat för mig, att jag icke kan glömma dina ord, om jag blir aldrig så gammal. Han blickade upp i moderns ansigte. Strängheten hade smält bort deruti och den vanliga sorgsenheten intagit dess ställe. — Jag vet ju icke hvad du gjort eller om du verkligen för att hjelpa en nödställd behöfde vara borta nära ett helt dygn. Förrän jag har reda på hvad som händt, är och förblir jag missnöjd. — Och nu vill mamma, att jag skall tala om hvad jag sjelf gjort. Åh nej, det kan du icke begära. Du har också sagt, att den venstra handen icke bör veta hvad den högra gör. Derföre så lägger jag mig att sofva ännu en timma eller par. Godnatt, du snälla, älskade mamma! När jag åter vaknar, skall du följa mig till de tattiga stackrarna jag var hos i går. Se nu litet glad ut på mig, så är jag nöjd; men begär icke, att jag skall säga något närmare om mitt vistande hos matrosen Anderssons hustru. Fru Aurell hann icke svara. Dörren rycktes upp, och hennes man inträdde, hållande i handen en rotting. Bengts arm, som legat om moderns hals, sjönk. Han blickade helt förbluffad på styffadern, som i fullt vredesmod kom fram till sängen, sägande: — Hvar är din nya jacka och väst; svara genast, pojke, eller slår jag armar och ben af dig!