Gotlands läns nya tidning – 12 mars 1863, sida 3

— Bengt, hvad vill det säga, att du gömmer ditt ansigte; är det af blygsel öfver att du åter har bedröfvat dina föräldrar genom din ohörsamhet, eller vill du med ett dylikt uppförande ännu mer öka din förseelse i mina ögon? Se på mig, barn, och svara: tycker du dig handla så emot din mor som du bör? Förtjenar jag verkligen, att du gör mig så mycken sorg, som du ånyo gjort? Den stackars modern satte sig gråtande på sängkanten. — Mamma, älskade mamma, icke skall du gråta, utbrast Bengt, reste sig upp och slog armarna om modern. Du får icke fälla tårar, då jag känner mig så nöjd och glad med mig sjelf och med den dag, som flytt. Förlåt mig, om jag gjort dig ledsen; men jag har ej kunnat handla annorlunda än jag gjort. — Bengt, sade fru Aurell och sköt honom ifrån sig. Du är således icke allenast obetänksam, utan äfven elak, då du så kan tala, när du varit olydig. Svara genast, jag fordrar det: hvar har du varit? — Hos en fattig sjömanshustru, långt, långt bort på Majorna. — Och hvad har du gjort der? — Hm! — Hvad du lärt mig — jag har utöfvat barmhertighet. Bengt lade armarna om moderns hals, lutade sitt hnfvud emot hennes och tillade: Om detta är något ondt, hvarför har du då lärt mig, att hvar helst jag träffar en arm och olycklig, är det min pligt att hjelpa honom? , Bryt