Gotlands läns nya tidning – 5 mars 1863, sida 2

som vid upptäckten deraf icke fröjdas och hoppas; men det hände likväl ofta, då fru Aurell lät hoppet hviska om ära och utmärkelse för sonen, att denne kom ur skolan utan väst, halsduk, mössa eller någon annan klädespersedel, eller ock att han af någon vild fantasi företagit något ströftåg och icke på hela dagen återvände samt, då han slutligen gjorde det, presenterade sig med sönderrifna kläder och förstördt yttre. Bengts styffader, en rättänkande och praktisk man, hade genom allvar och stränghet sökt få gossen till litet ordning; men trots alla förbud hände ändå, att Bengt tillät sig dessa och andra små förseelser. Det såg ut som gossen haft svårt att ens begripa, att han begick ett fel, då han följde stundens ingifvelser och glömde de förbud öch föreskrifter styffadern gifvit. Efter att ha varit borta på någon af sina utflygter, kunde Bengt sällan göra reda för sig. Han hade funnit det tråkigt att gå hem, han hade deremot tyckt det vara roligt att irra omkring i skogen eller leka med kamraterna, och han hade glömt, att hans far sagt honom, att han skulle vara hemma på bestämd tid. En dag, då han dröjt mycket länge borta, kom han hem utan öfverrock. Modern frågade honom, huru detta kom sig. — Jag gaf den åt en bonde, för att jag skulle få åka med honom, svarade Bengt. — Hvart åkte du då? frågade fru Aurell.