Gotlands läns nya tidning – 26 februari 1863, sida 3

na ådror och med ansigtet blossande af nobel vrede, rusade hon upp på magisterns kammare. Det ena krossande ordet efter det andra slungade hon mot den stackars magistern, som stod der helt lugn och afhörde hennes rysliga straffpredikan. Slutligen tröt grefvinnans ordförråd af den kraftfullare sorten, och något mildare frågade hon: Nå, men ångrar magistern sig intet ? 5Jo, svarade denne helt sakimodigt, jag tror jag tar tillbaka fyra styfver! Under vintern 18 .. hade en viss Häradshöfding lagdt sig till ett ståtligt ekipage. Mannen var känd såsom en skicklig jurist och serdeles anlitad af cessionanter. Bjellrorna på det prydliga seldonet, med hvilket Häradshöfdingens trafvare var förspändt en Söndagsmiddag, gåfvo några förbigående anledning att undra af hiv: ad slags metallmassa dessa bjellror voro gjutna. Den ena sade att det var siltver, den andra klockmassa, men en tredje yttrade: Ni misstar er, det är af konkursmassa. Saphir sade en gång till en ung flicka: Ni skall snart få er en fästman, och bon rodnade. Hvarföre rodnar ni? frågade Saphir; om ni inte vill gifta er, skall ni heller icke få någon, och nu bleknade flickan.