Gotlands läns nya tidning – 26 februari 1863, sida 3

Fredligt, fridens man, du hvile I den jord, vi alla samlas i! Oron, hatet och intrigen ile Bäfvande din graf förbi! Blott den stilla Sorgen smyge Dit i natten, och det rädda Hopp. Sångens milda svanor flyge Från dess mullhög till din himmel opp! Det var 1811 som denna herrliga sång tonade vid gubbens graf. På sin sotsäng hade han skänkt hela sin förmögenhet till välgörande ändamål, hvarföre hans öppnade testamente endast innehöll följande strof, som vi förut hafva hört från Peder Norbagges läppar: Jag tror att hvarje yngling, genom arbete, bön och försakelse samt ett anständigt uppförande, kan blifva allt hvad han med allvar vill; åtminstone kan han blifva en nyttig medborgare i samhället. Ar han detta som sig bör, så har han uppfyllt sin bestämmelse och är i alla afseenden aktningsvärd, äfven om han skulle stå på ett af jordens lägsta trappsteg. Spindeln är lika nödvändig i tidens ur som visaren. — (Svea, 1863).