Gotlands läns nya tidning – 26 februari 1863, sida 2

vid alla högtidliga tillfällen är det hon som har högsätet vid bordet, hvilka gäster som än äro närvarande. Hvad biskop Ilessln vidare var såsom menniska, lärare och vän kan inhemtas af nedanstående poem, som Sverges störste skald?) nedlade på hans graf: Ej på bördens tomma slump och flärden, På dig sjelf din lycka stödde sig. Utur kojan steg du fram för verlden, Dina anor räknar du från dig. Lik en bäck, bland ängens blommor faren, Spegelklar och ren din lefnad låg. Ingen afund häfte vid Tiaren, Intet harmset öga stjernan såg. Inga moln uppå prelatens panna Skrämde ringheten ifrån hans dörr. Med det Rätta, Redliga och Sanna Räknade du slägt ännu som förr. Dock fast intet hot din vilja tydde, Fast hvart bud din herrskardrägt tog af, Styrkans högmod undrade — men lydde Gubben, lutad mot sin graf. Pedantismens mörka andar drogo Långt ifrån din boning med sitt hot. Gästfrihet och Glädje togo På din tröskel vän och främling mot. SA TA 8 ALA