Gotlands läns nya tidning – 19 februari 1863, sida 4

försaka. Jag skulle inte så undergifvet kunna bära mitt öde. — Med Guds hjelp kan menniskan nästan allt hvad hon vill — genmälte Peder Norbagge. — Detta är en mening, som jag önskar att du på ett kristligt sätt måtte utveckla, till tröst och uppmuntran för alla klenmodiga stackare. Jag önskar äfven, att du i dina predikningar städse må förkunna Guds oändliga godhet, och med detsamma visa, hvilka rika anledningar vi hafva till att glädjas och fröjdas i Herranom. Gör du detta, som det egnar och anstår en kristen prest, så har du ett stort verksamhetsfält för dig, ty jag är säker på, att du då blifver biskop i Lund. — Jag skall lägga dina önskningar på hjertat — sade Nisse med en from suck. — Jag vill tillika heligt lofva, att jag städse skall vara en flitig arbetare i Herrans vingård. Någon annan ära eftertraktar jag icke; men om någon sådan skulle falla på min lott, så skall jag med Guds bistånd veta att värdigt bära den... Tack emedlertid, min redlige vän! Näst Gud, är det dig och ingen annan, som jag har att tacka för hvad jag är, och äfven för det jag framdeles kan blifva. Tag derföre min broderliga välsignelse. Dessa ord yttrade Nisse i afskedets stund, och tryckte vännen med hänförelse till sitt broderliga hjerta. Han återvände sedan till Lund, der vi framdeles skola uppsöka honom. (Forts.) Pr 0Oi——