Gotlands läns nya tidning – 19 februari 1863, sida 4

utan skryt säga, att jag uträttar mycket godt, hvarföre jag också städse är glad till sinnes. Denna glädje kommer sig derutaf, att jag älskar Gud öfver allt, och min nästa såsom mig sjelf. För dig kan jag gerna öppet omtala mitt görande och låtande, ty jag förlitar mig på din tystlåtenhet. Jag spelar endast för att göra menniskor glada och med detsamma sörtjena penningar. Dessa utdelar jag sedan i tysthet här och der till fattiga stackare, som äro i saknad af det nödvändiga, liksom mor och jag voro, då den främmande jägaren kom till vår hydda. Jag besöker vidare de sjuka och tröstar efter bästa förmåga. Efter hvarje sådan handling känner jag mig lätt om hjertat som en flygande sångfågel. Min största glädje har jag dock här i mitt tarfliga hem. Hvarje söndagsafton har jag besök af Hildurs förklarade ande. Jag spelar då min kärleksvisa för henne, samma visa, som jag sjöng på fiolens strängar, då hon första gången lofvade mig sin kärlek och tro. Hon belönar mitt spel med ett himmelskt leende, som betyder att vi snart skola blifva evigt förenade. Detta är också min fulla öfvertygelse, ty jag tror på ett återseende efter döden Så förflyter mitt lif, och jag hemställer nu till dig sjelf, om jag icke har stora skäl till att vara belåten med min verld? — Visserligen — svarade Nisse. — När man sålunda uppfattar sin ställning, så kan man lefva lycklig och glad under hvilka omständigheter som i helst. Få äro likväl de som kunna så lida och