Gotlands läns nya tidning – 19 februari 1863, sida 4

man afskydde mig som pesten och gjorde allt för att slippa min åsyn. Ett sådant bemötande sårade mig på det högsta. Jag gick från by till by, men öfverallt var Tyktet före mig och mottagandet detsamma. Jag beslöt derföre att öfvergifva fäderneslandet och försöka min lycka i Sverge. I en stad, som heter Bergen, träffade jag en skeppare, som förde mig öfver till Skåne. Här njöt man af mitt spel, utan att störas af några fördomar. Jag spelade på många ställen, och kom slutligen hit till W isseltofta. Af en händelse kom jag att spela för prostens slåtterfolk en afton. Jag fann här en rask och liflig folkstam, som har mycken likhet med de bästa af mina landsmän. Af denna orsak stannade jag qvar, emedan jag alltid älskat lifliga och glada menniskor. Det öfriga vet du. — Tack för din historia! sade Nisse. Den var ganska underhållande, men mörk och dyster på sina ställen. Jag beklagar dig af hjertat, ty du måste på det hela vara bra olycklig. — Ingen menniska behöfver vara oly cklig om hon förstår att uppfatta sin ställning i lifvet, genmälte Norbaggen. Alla äro vi sk apade för ett visst ändamål här i verlde n, och det beror på oss sjelfva om ändamålet vinnes eller förloras. Gud leder våra öden som vattubäckar, och han öfvergifver aldrig den som arbetar för det ädla och goda, något som hvarje menniska kan göra, huru obetydlig och ringa hon än må vara. Jag är visserligen blott en simpel spelman, men jag vill