Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson. (Forts. fr. föreg. N:o). VI. Några dagar sednare finna vi Nisse på besök hos Peder Norbagge. De båda vännerna språkade länge om hvarjehanda, men slutligen började Peder Norbagge på Nisses uppmaning att berätta fortsättningen af sin lefnadshistoria, hvilken lydde som följer: Som du torde påminna dig, så tjente jag som dräng i åtta år hos en rik bonde i Guldbrandsdalen innan jag begaf mig till Kristiania i spel-lära. Under denna tid var jag dagligen tillsammans med husets enda dotter, en guldlockig flicka af lika ålder med mig. Hon hette Hildur och var till hela sitt väsen en förtrollande varelse. Hon var vacker som en rosig sommarmorgon, vänlig som en himmelens engel och glad som den spelande vinden. Jag blef genast betagen i den hulda fickan och ju mera jag lärde att känna hennes goda hjerta och öfriga egenskaper, desto häftigare blef min kärlek. Jag vågade likväl ieke att yppa min böjelse och ville det icke heller, emedan det var så oändlingen ljuft att beundra och älska i tysthet. Om hon älskade mig tillhaka frågade jag icke efter. Det var mig nog att jag höll af henne. Hon var för mig ett högre räsende; och för allt i verlden skulle jag icke