Gotlands läns nya tidning – 5 februari 1863, sida 2

länsmannen topprida de stackars bönderna för den minsta förseelse. Pantningar och stämningar höra till ordningen för dagen. Hvad bonden samlar med svett och möda kommer en kinkig herreman och tager ifrån honom som godt byte. Han är beroende af väder och vind, af linsman, fogde och prest, af domare och spögubbe, af klockare och kyrkostöt samt alla andra tjenstemän som hafva lust till sin nästas hus. Det är just ingen sjelfständighet att rosa. — Du talar om dålig bonde. Nisse skall bli en bra karl, göra hvar man rätt, krusa ingen. — Sådant är blott stora ord, återtog Norbaggen. Alla äro vi beroende här i verlden och behöfva således att ödmjuka oss för hvarandra. Alla kunna dock på sitt sätt vara sjelfständigs män och äro det äfven då de redligen arbeta i sitt kall. Det ena ståndet har i så fall inte något företräde framför det andra. Hvad som är dåligt i ena afseendet blir det äfven i andra. Nu är det min öfvertygelse att Nisse blir en dålig bonde om han skall tvingas dertill, men en bra prest om han får följa sin naturliga böjelse. Jag tillstyrker derföre det sednare och vågar derjemte påstå, att om häradsdomaren icke bifaller mitt förslag, så ådrager han sig ett stort ansvar inför Gud. I denna anda talade Norbaggen en lång stund, lifligt understödd af mor Saras förböner, men fader Måns var obeveklig. Han påstod, att som Nisse var enda sonen skulle han ovilkorligen bli bonde på sina fäders hemman, hvilket var i hans