Gotlands läns nya tidning – 29 januari 1863, sida 4

Af hvad jag nu anfört finner du lätt, min kära Nisse, att det icke kan vara någon omöjlighet för dig att bli prest. Jag tror att hvarje yngling genom arbete, bön och försakelse samt ett anständigt uppförande kan blifva allt hvad han med allvar vill; åtminstone kan han bli en nyttig medborgare inom samhället. Är han detta som sig bör, så har han uppfyllt sin bestämmelse och är i alla afseenden aktningsvärd, äfven om han skulle stå på ett af samhällets lägsta trappsteg. Spindeln är lika nödvändig i tidens ur som visaren. Här tystnade Peder Norbagge. Nisse teg äfven några minuter och funderade för sig sjelf innan han sade: . — Det skulle vara roligt att få veta hur det vidare gått för mäster, emedan både jag och många andra storligen undra öfver att mäster öfververgifvit sitt land och flyttat hit. — Du är ännu för ung till att begripa kärlekens fröjder och qval, min kära Nisse, och derför måste jag uppskjuta med fortsättningen af mina lefnadsöden till en annan gång. Nu vilja vi i stället tala litet om din egen framtid. Vill du på fulla allvaret studera, så skall jag försöka att utverka din faders bifall till företaget. — Nog vill jag alltid; men jag tror aldrig att far medgifver. — Han måste, svarade Peder Norbagge i en tvärsäker ton. (Forts.)