För att sätert bibehålla de namn, man en gång erhållit på sina fruktsorter, är nödigt att genast efter det planteringen är werkställd ombyta de tillfälliga namnlappar, hwarmed trädet wid förs säljningen blifwit försedt, mot wåraf ign, och hwartill bäst är att anwända jma zinåplatsbitar, ba hwilka namnet, eller endast ett nummer, är skrifwet med ett blätk som tillredes af en bit koppar, som under ett dygn är upplöst i tva delar saltsyra, en del falpes tersyra och fer delar watten. Genom ett hal ylatbiten inträdes en grof jerntrad, hwilken derefter omwrides en passande gren eller qwist pa trädet; hwarwid tillses att traden icke kommer att bli hardare tilldragen än att man ledigt kan få fingret mellan tråden och qwisten, pa det att, da qwisten tilltager i tjocklek, traden icke stall wära in uti weden. Då man med säkerhet kan antaga, att ett på rätt lokal plans teradt och wäl stött fruktträd af en god och för oss lämplig fort fan gifwa större ränta på den jord och det arbete, fom derat egnats, (ur hwilken annan wäxt fom hälft, f) bör man ide anse beswäret att bibehalla riktiga namn på de goda fruktträd man eger, för nagot onyttigt arbete. J. M.. ) Olof Eneroth. A— —— —