heter, då man besinnar att den uppgifna penningsumman på den tiden var ett ganska stort kapital, som det icke var så lätt för en fattig yngling att förvärfva. Jag tappade dock icke modet, fast det såg temligen mörkt ut. Vid vårens början fick jag anställning som vallgosse hos en rik bonde. Här tjenade jag sedan i åtta år, under hvilken tid jag trälade som en slaf. Mitt arbete skedde dock med fröjd, ty jag kunde årligen lägga något litet till hvila af min ringa lön, hvarföre jag hyste godt hopp om framgången af min plan. Många gånger var jag visserligen sorgsen och nedslagen, emedan det gick så vändligen smått med förtjensterna; men då hemtade jag alltid tröst af nya testamentet och fiolen, och snart blef jag åter glad till sinnet. Troget som kompassen visar på nordstjernan hade jag städse mina tankar riktade på det föresatta målet, som jag aldrig under några omständigheter släppte ur sigte. Utan denna fasthet i viljan skulle jag säkerligen stannat på halfva vägen och blifvit en odåga för all min tid, ty ingen menniska kan i min tanke bli nyttig och lycklig, som icke får följa sin naturliga bestämmelse. Jag var fast öfvertygad att Gud skapat mig till spelman, och derför gick jag modigt min bana framåt. Ändtligen hade jag vid tjugo års ålder fått den bestämda summan full. Jag tog fiolen på ryggen, penningarne i fickan, och vandrade med stolta steg den femton mil långa vägen ned till staden Kristiania, der jag efter många besvärligheter slut