Gotlands läns nya tidning – 22 januari 1863, sida 4

som en blygsam flicka. Läraren märkte detta och fortfor: — Har du verklig böjelse för studier, så skall jag tala med din sar om saken. Du bör dock först noga besinna dig innan du fattar ditt beslut. Den lärda banan är rikt besådd med törnen, som dölja sig för den oerfarnes blickar, liksom ormen döljer sig bland blommorna. Det är dessutom lika hederligt att vara en bra bonde som en bra läskarl. Menniskan kan vara nyttig på hvilken st: indpunkt som helst, då hon vet att verka i sitt kall, såsom det egnar och anstår en sann kristen. kansaka derför noga ditt hjerta innan du bestämmer dig. Är det endast för att vinna ära och anseende i verldens ögon, som du vill bli en lärd man, så afråder jag genast från företaget, ty ingen verklig ära kan uppspira på högmodets grund. — Visst inte, kära mästare — genmälte Nisse. Jag är inte det ringaste högmodig, ty mor har lärt mig att högmod går för fall. Jag kan inte sjelf förklara hvad det är som drifver mig till att söka upplysning. Får jag se en ny bok och icke läsa den, så blir jag ordentligt sjuk. Ser jag något underbart i naturens rike, som jag icke förstår att uppfatta, så är det sammaledes. Hör jag en grann predikan, så tänker jag i mitt sinne: kunde jag så tala, vore jag den lyckligaste menniska i verlden. Sålunda bar jag en jemn oro i själen, som tar lifvet af mig, om jag inte får läsa mig upp till prest. Tror mästaren att jag skulle kunna bli prest, om jag fick studera? — Den frågan skall jag besvara i morgon. Nu vilja vi i Herrans namn somna. Peder Norbagge sof snart som ett godt barn, men Nisse kunde ej få en blund i sina ögon. Han väntade med bäfvan på morgondagens utslag, som skulle för honom blifva afgörande, ty han hyste ett stort förtroende till sin lärares sunda omdöme i allt som rörde lärdom och kunskaper. (Forts.)