Gotlands läns nya tidning – 22 januari 1863, sida 3

Sådant ville han aldrig sjelf erkänna, utan påstod vid alla spörjsmål derom: det är bara förtal. Allt detta gjorde att Peder Norbagge var i mängdens ögon en besynnerlig menniska. Somliga påstodo att han i Norge föröfvat ett fasligt mord, och derföre rymt ur landet. Andra försäkrade att han genom en förskrifning till hin onde kommit i besittning at sin stora spelkonst. Kontraktet var ute en söndagsqväll. Af denna anledning var det som han gaf allmosor åt de fattiga och spelade för sig sjelf om söndagsqvällarna. Så länge han fortfor på detta sättet kunde icke f.n komma åt honom i deras tanke... Så talade man hit och dit, men alla vore öfverens om, att det icke stod rätt till med den unge mannen. Bland dem, som icke hyste de bästa tankar om Norbaggen, var häradsdomaren. Han hade dock stor respekt för hans förmåga i skrifning, hvilken han vid många tillfällen beundrat, emedan han ofta anlitat honom vid uppsättandet af tingshandlingar. Af denna orsak ville han ha Nisse dit i skriflära, och Peder Norbagge gick in på förslaget. Allt var nu väl bestäldt. Nisse satt i Norbagges stuga och skref hela dagen i ända och äfven om qvällarne, ty det var beslutat, att han skulle vistas der både dag och natt en hel månad. Det var för långt att gå hem, och det skulle dessutom ödat tiden alltför mycket Han stannade derföre qvar, och var flitig som en myra.