Gotlands läns nya tidning – 15 januari 1863, sida 3

— Han menar inte så illa, mitt hjertegryn — sade hon. — Far är god i botten, fast han är sträf på ytan. Jag är säker på att han redan ångrat sin öfverilning. Du bör derföre inte vara gramse på honom. Ingen rår för sitt sinne. Det är nu så beskaffadt med kära far, att han är obilliga hetlefrad af sig, och hvad som är ännu värre, han vill aldrig erkänna en begången orättvisa, emedan han tror sig derigenom förlora något af sitt anseende. Det är inte rätt gjordt i min mening, men det tillhör icke oss att klandra. Vi måste finna oss efter omständigheterna; det blir nog bättre med tiden. Far har lofvat att du snart skall få komma till Peder Norbagge och lära dig att skrifva. — Är det möjligt! utropade Nisse med glädjestrålande ögon. — Det är raka sanningen — försäkrade modren. — Jag ljuger aldrig och far bryter aldrig ett gifvet löfte. Var derföre tacksam och glad i själen. Uppmaningen var alldeles onödig. Nisse blef så själaglad som en qvittrande bofink. Han slog samman sina händer af fröjd och hoppade högt i vädret. I denna glada sinnesstämning vilja vi för tillfället lemna honom, och begifva oss på besök till Peder Norbagge. (Forts.)