Gotlands läns nya tidning – 15 januari 1863, sida 3

bonde är bättre än en dålig prest. Presten och hunden tjena födan med munnen. Skräp tillsamman. Nisse kommer aldrig i stadsskolan. Har utgifter nog ändå ... Det blir som jag sagt: bonde skall pojken bli. — Så är äfven min önskan — försäkrade hustrun, ehuru hon menade något helt annat. Hon hade nemligen länge hyst den ljufva tanken, att hon en gång skulle få höra Nisse predika. Det hade hos henne blifvit en fix id6, som hon omöjligen kunde bannlysa ur hjernans kamrar. Vid många tillfällen hade hon försökt att ge en god uppränning till realiserandet af sin favoritide, men alla hennes försök i den vägen hade genast strandat mot mannens bestämda vilja. Ännu ville hon dock våga ett försök, hvarföre hon fortsatte: — Nisse borde likväl lära sig att skrifva. Jag har många gånger hört hur förargad du sjelf varit för det du inte kan skrifva mer än ditt bomärke. Sådant kan äfven hända honom, om han blir nämdeman. — Klokt taladt, min gumma — sade fader Måns med blidkad stämma. — Skrifkonsten är nyttig. Pojken skall lära den. Kan hjelpa mig vid auktioner och syneförrättningar. Nästa söndag talar jag med Peder Norbagge. Samtalet slutade för denna gången. Mor Sara gick i köket för att koka aftongröten. Nisse stod snart vid hennes sida och beklagade sig öfver fadrens stränghet, visande på sin blödande näsa.