Gotlands läns nya tidning – 15 januari 1863, sida 2

händelsen; ty det dröjde ieke många minuter innan Måns satt tyst och stilla på sin vanliga plats. Nu blef det hennes tur att tala. — Du är alltför hård mot Nisse, kära far. Han är ju ännu bara barnet, och alla äro barn i början. Med tiden lär han sig nog både att snickra och köra, om du bara ger dig tålamod. Han lärde så fort att läsa att det var ett riktigt underverk. Och så obilliga bra han sedan lär. Det är minsann inga dumbommar som kunna hvad han kan. Han är tillika så snäll och ... — Gå ut och se efter hästarna, Nisse, afbröt fadren. Den tilltalade lydde på ögonblicket. Måns vände sig till hustrun och sade i en förebrående ton: — Du har skämt bort pojken, Sara. Jag agar, du smeker. Sådant duger inte. Får inte skryta med hans uppförande när han hör det. Beröm blåser upp sinnet och piggar själen. Jag förstår nog att han inte är någon tjurskalle. Han har mitt hufvud och ditt handlag. Läsa kan han som en karl, arbeta som en käring. Det kan inte annat vara; du har hittills uppfostrat honom. Nu, sen han läst för presten, vill jag ha honom om händer, och karl skall han bli med tiden. Stryk är det enda som hjelper. — Du misstar dig i den saken, kära Måns — invände hustrun med vänlig stämma. — Nisse har ett så godt och blödigt sinne, att han inte tål någon hård behandling. Din stränghet skulle