men följde ej heller med sina kamrater, oaktadt alla deras välmenande försök att få honom ut med sig. Carl vandrade då i stället ensam till parken, hvarest han i den minst besökta delen deraf nedsjönk i gräset, gömde ansigtet i sina händer, och satt på detta sätt i flera timmar orörlig, tills någon vänlig hand vidrörde hans axel, eller någon deltagande stämma uppmanade honom att söka hvila! Men, när han då lyftade sitt hufvud och månen lyste på hans bleka kinder och speglade sig i hans tårfyllda ögon, då såg man också på samma gång, att hans själ varit på besök hos .sin döda Brud. (Ur Stjernornas Barn.) —u— — —f2—