Gotlands läns nya tidning – 8 januari 1863, sida 3

flyktande minuterna, ty hon anade ej huru vigtiga de voro för henne, de flyende, de sista i lifvet. Under det hon sålunda stod sysslande vid spiseln, öppnades dörren, och hennes föräldrars hyresgäst steg in. Han skyndade fram till Carolina, tog henne skämtsamt om lifvet, och gycklande öfver hennes husliga brådska, drog henne ner på sitt knä. De voro båda så unga: han tjugutre och hon blott tjugu år. Under denna ålder och under sådana förhållanden går tiden framåt med stormsteg; det oaktadt hade Carl (som vi vilja kalla ynglingen) aldrig för värdfolket yttrat något om sitt tycke för deras dotter, och Carolina just heller aldrig tänkt något ditåt; likväl lät hon villigt sig smekas af Carl, och snart återgaf hon de varma kyssar, som han tryckte på hennes mun. Slutligen, när Carolina ihågkom de gamla föräldrarne, som voro i kyrkan, erfor hon ett lätt samvetsqval och sade hastigt under det hon blickade ut genom fönstret: ,Det är bra dumt att sitta inne i så vackert väder! Vi skola hellre gå ut och sätta oss utanför kyrkan, eller ock gå vi åt parken.t pÅck! jag har ju glömt, svarade Carl hastigt, shvarföre jag kom hitin. Det var egentligen för att hemta min bössa; ty jag har uppgjort med L. att vi på förmiddagen skulle gå ut och roa oss med att skjuta; men för din skull har jag glömt honom och hela öfverenskommelsen.