Gotlands läns nya tidning – 8 januari 1863, sida 2

fatta, frågade han efter brukets förvaltare och störtade in i dennes rum. Med barns vanliga nyfikenhet lyssnade de små vid den halföppnade dörren. IIvad de der fingo höra, måste varit förskräckligt, ty skrämda och bleka rusade de i en flock utför trappan och ned på gården, under det att utropet: ,död! död! hon är ju död! ljöd från deras läppar. Detta utrop spred sig snart vidare, oaktadt man ej ännu visste hvad som händt. Snart återsyntes dock den bleke ynglingen, vridande sina händer. Han skyndade öfver gården, åtföljd af bruksförvaltaren. Och se här, hvad som tilldragit sig. För kort tid tillbaka hade flera arbetare från annan ort blifvit införskrifna till Ö......s bruk. Den bleke ynglingen var en ibland dem. Skicklig i sitt yrke, samt med ett godt och vänligt sätt, hade han snart vunnit såväl sina förmäns, som kamraters välvilja, äfvensom deras, hos hvilka han bodde, nemligen en arbetarefamilj vid bruket. Denna familj bestod af man och hustru, samt tvänne döttrar. Den äldsta dottren var en tjugu års flicka, den andra blott ett barn. Familjen hade på söndagsmorgonen begifvit sig till kyrkan, med undantag at äldsta dottren Carolina, som för husliga bestyr måste stanna hemma. Hon städade, hon putsade i hvardagsstngan, under det en glad sång ljöd från hennes läppar. Sedan gjorde hon upp eld i spiseln och påsatte den tarfliga middagen. Och hon täljde icke de