Gotlands läns nya tidning – 31 december 1863, sida 4

eländiga lif, att berusa sig och låta sina stackars små svälta; denna föreställning trängde genom hans själs innersta; i djup själsångest gick han fram och åter i rummet högt ropande: ,,Gud misskunda dig öfver mig!4 Sedan hans känslor blifvit något lugnare blickade han omkring sig i rummet, det var rent och snyggt men så naket och tomt öfverallt, ej en bit mat i skåpet; ,vi äro så hungriga, ljöd det åter i hans öron; han slog sig för pannan och sprang ut på gatan till bagaren midt emot, der han för de få slantar han egde qvar köpte bröd hem till barnen. Han lade bullarna midt på bordet och gömde sig bakom dörren för att se hvad verkan åsynen deraf skulle hafva på barnen. De hungriga små uppgåfvo höga glädjerop och klappade händerna i förtjusning: de satte sig ned på bara golfvet och mumsade af hjertans grund af den ovanliga trakteringen, färska bullar och kringlor. Ack hvad det är godt! ropade Greta, den äldsta, sedan de tysta ätit en stund; Jag undrar just hvem som varit här och gifvit oss det? Jo jag vet, svarade Lena, det är Gud sjelf som skickat hit en engel, du vet ju vi talade om för Honom att vi voro hungriga och ingen mat fått förr i dag. Nu kunde fadren ej hålla sig längre utan sprang fram, tryckte dem i sin famn under tårar och sade att det var han som hört deras bön och köpt brödet samt att han hädanefter alltid skulle laga att de hade mat innan han gick ut. ,Likväl, tillade han, ,har nog Gud hört er bön, ty Han styrde det så att jag kom till kyrkogården på samma gång som ni voro der. Barnen undrade storligen på den förändring de märkte hos sadren ifrån denna dag, men icke förrän flera år sednare fingo de veta, att deras enkla böneord hade genom Guds nåd varit medlet att åstadkomma den. O, barnens enkla böneord, huru sköna och välsignade äro de ej och aldrig uttalade fåfängt! Herren Jesus älskar och englarna fröjdas öfver bedjande barn och när döden nalkas dessa bäras de sagta in uti det himmelska fårahuset, dessa späda lam, som Frälsaren befallt att ,låta komma till Sig!4 Så bedjen då, kära barn, ofta och allvarligt, då skola edra små ansigten blifva soliga, edra händer välsignade, edra ord kärleksfulla och ni skola blifva älskade här i verlden och hemmastadda hos Herren Gud i himmelen, ty der finnas inga mörka ansigten, stygga händer och hårda ord, ingenting finnes der som ej är ljust, mildt och skönt. (K.-P.)