och stampar. Han har myllat fyra Prester i jorden och många af deras anhöriga. Han börjar nu sjelf att längta till ro; han är gammal vorden och finner det tungt att vara ensam. Ensam blir han likväl icke länge. Der kommer redan den femte Presten, den femte husbonden som han skall tjena. Och denne husbonde har en fru som liknar Ida samt en hel vagn med ungar. Herre Gud så roligt! Vår Herre gömmer det bästa vinet till sist. Ja det är visserligen sannt. Gamle Nisse har för fjerde gången en svärm af barn att leka med. Han blir sjelf ett barn på nytt, och derför trifves han så väl med de små. De äro så innerligt snälla och goda mot den gamle gubben; ja, alla äro goda och snälla mot honom. Litet kan han ännu uträtta, men småningom kräfva åren sin gärd: lemmarne darra och blicken skymmes af moln. Gamle Nisse är blind, men han sitter icke i mörker och dödens skugga, såsom mänga inbilla sig. Han ser mycket vid minnets lampa när han vill, men i afton ser han alldeles förunderliga saker. Gamla bekanta komma och gå på en Jacobs-stege, som räcker från jorden ända upp i himlen. O, hvad det är skönt och herrligt! Stegen är af strålande guld och onistrande diamanter, på båda sidor fullsatt med millioner Jul-ljus, som hållas i händerna af leende Englar. Det är en trappa till saligheten. På ifversta trappsteget står gamle Prosten och nelanföre de andra husbönderna, alla med kronor på hufvudet och palmer i händerna. En lång rad