Gotlands läns nya tidning – 24 december 1862, sida 3

som finns inom hela häradet. Som ett litet slott reser den sig emellan de höga granarna och speglar sin hvitmålade tvåvåningsbyggnad med stolthet i den förbiflytande strömmen. IIvad den synen fröjda alla menniskor och Nisse isynnerhet. Man säger allmänt att det är hans verk, men sjelf säger han annorlunda, ty han vet att om IIerran icke bygger huset, så sträfva arbetarena fåfängt. Alla tilldela dock i främsta rummet äran åt Nisse. Sannt är äfven att han kämpat mycket för sakens framgång; mera än mången begriper. Han har bråkat sin hjerna och pröfvat sina krafter så att det knakat i lemmar, men han skördar en riklig lön för sina mödor. Prosten tackar honom, församlingen gör sammaledes och hans ögon fuktas af glädje när han betraktar sina händers verk. Må Uerrans ande hvila öfver detta hus och völsigna alla dem, som der nedslå sina bopålar! Så beder Nisse hvarje mogon och afton och den himmelske Fadren hör hans bön ... Jag begriper intet de menniskor som säga att verlden är en sorge-ö, full af oro och bekymmer. Den är visserligen blandad af sorger och fröjder, men nog äro de sednare öfvervägande. Jag ser det tydligt i de många händelser som passera rundt omkring mig. Der vandrar Prosten och Prostinnan dagligen tillsamman i trädgården och fröjda sig åt de många rosorna som Gamle Nisse har planterat. De ha inga lefvande rosenknoppar att glädja sig åt, ty de äro barnlösa på ett sätt, men icke på ett annat. Alla församlings