Gotlands läns nya tidning – 18 december 1862, sida 3

skulle gerna vilja ha honom till man, men han har beslutat att aldrig gifta sig, emedan han icke kan få den han älskar. Saken är nemligen den att Mamsell Ida är en fager och hjertegod flicka, en riktig Guds engel, som han omöjligen kan låta bli att älska. Han älskar henne likväl i tysthet, ingen vet det och ingen skall få veta det, Nisse tiger med saken både för henne och andra; men han njuter ofantligt af denna hemliga kärlek. Han har burit den älskade på sina armar; han har kysst henne öfver tusende gånger då hon var ett litet barn; han har fått många vänlig ra blickar från hennes ljusblå ögon sen hon blef en stor flicka. Ällt detta fröjdar honom storligen. Ilan fordrar icke och han vill icke ha något mera. Det är nog för hans lycka att han dagligen får betrakta henne. Men länge kan icke denna lycka vara. Ida är förlofvad med Adjunkten och skall snart gifta sig och flytta långt bort. Nisse tänker med vemod på den stunden, men han önskar henne lycka af hjertans grund. (Forts.) .IU —3 —