Gotlands läns nya tidning – 18 december 1862, sida 2

Minnets Lampa. Pennritning af Pekr Thomasson. (Forts. fr. föreg. N:o). Mänga dagar och år hafva förflutit sen jag var en liten pilt, som dansade med fröjd kring Julgranen. Jag vet icke sjelf huru många de tillsamm: in kunna vara, men nog är jag nära ett hundrade år gammal om jag skulle vara riktig nogräknad. Det vissa är i alla fall att jag i at ton tydligen mins min barndom. Jag ser den till och med för mina ögon. I en vild skogstrakt, som kallas Jemtland, ligger en liten hydda på stranden af en svallande sjö. Ilöga furar resa sig öfver det mosslupna taket och en hvit snömantel höljer marken nästan hela året i ända. Det blåser en kall nordanvind från sjön, men ändå sitter en ung vänlig qvinna på ,farstustenent och kastar spejande blickar utät den tillfrusna isen. En liten fyraårig gosse sitter i hennes knä och leker med en stor kringla; på isen kommer en skidlöpare med rask fart; han ni irmar sig hyddan och sluter barn och maka förtroligt till sitt bröst. Några vänliga ord utbytas, hvare sfter dörren öppnas och alla tre inträda i en varm stuga, som är upply st af en smattrande brasa från spiseln. Allt är pyntat och rent, ty det är Julafton i qväll. Bordet är öfverdraget med en hvit duk: tvenne stora fat med fisk och gröt stå rykande på detsamma. Man ber Gud välsigna maten, och äter