Gotlands läns nya tidning – 27 november 1862, sida 2

hennes återkomst, sprang förskräckt upp, då hon såg den gamla återkomma så nedslagen. Ivad har händt, Margaretha? Tala! Hvad som händt? Hvad jag förutsett. Din högmodiga matmor bringar min herre åter i bekymmer och sorg. Jag önskade att hon drunknat i Elben och vi hade ro för henne. För hennes skuld har han förslösat hela sin förmögenhet, så att han nu är så fattig som en kyrkråtta, och nu vill han på köpet döda sin falk för hennes skuld. Ett triumferande leende blixtrade i den falska kammarjungfruns öga. Hur så? frågade hon. Emedan din matmor, den otäckan, i dag vill spisa middag här och vi hvarken hafva lifsmedel i huset eller penningar, att köpa sådant för, måste falken slagtas och stekas. Nå, det blir då minsann en utmärkt rätt, sade Magdalena, skrattande. Ut med dig! ropade Magaretha ond; du är lika så hjertlös som din matmoder. Gå till henne och säg henne, att hon är välkommen, dock inte till mig; jag önskar att falken mätte fastna i halsen på henne, så att hon qväfves. , säg inte så, Magaretha; det skulle säkert göra henne ondt, om hon visste att din herre är så fattig; åtminstone skall han framsätta för min fröken en rätt, dyrbar för sin sällsamhef, ty jag vill hålla vad, att hon aldrig ätit stekt falk förr. Men säg mig, hvarföre älskar grefve Fredrik den fogeln så håögt?