Gotlands läns nya tidning – 20 november 1862, sida 2

Det präktiga, gamla slottet Albrechtsburg, i grannskapet af Gliickstadt, var glänsande upplyst och nattvinden bar tonerna af en glad dansmusik långt bort öfver Elbens i månskenet glittrande böljor. Grefve Fredrik af Albrechtsburg, ende afkomlingen af den ädla slägten, gaf en stor bal, Slottet var en vidlyftig byggnad från medeltiden med torn, vallar och vindbryggor. Det hade, utifrån sedt, ett storartadt, dystert utseende och var äfven om hvardagarne ej särdeles behagligt eller beqvämt inredt i det inre, men i dag var det i sitt festliga skick en glad syn. I ett litet i östra tornet befintligt rum, något aflägset från danssalen och de omedelbart intill denna stötande gemaken, stodo två personer, en ung man och en ung dam. Mannens drag voro af en utmärkt skönhet, ehura i detta ögonblick ett moln af sorgsenhet hvilade öfver dem. Ått, rörande damen, fälla samma dom, var ej möjligt så länge hon med nedsänkt hufvud lyssnade till mannens ord, men så snart hon slog upp de mörkblå ögonen och ett förtjusande leende uppklarnade hennes panna, fann man henne skön, utmärkt skön. Den unge mannen smekade en vacker falk, som satt på hans hand, under det damen midt emot honom stod vårdslöst stödd mot fönsterkarmen af mörkt ekträd.